New Age-rörelse

Orsprung

I slutet av 1800-talet tillkännagav Helena Petrovna Blavatsky, medgrundare av Teosofiska sällskapet, att en ny tidsålder skulle komma. Hon ansåg att teosofer (som omfattade buddhistiska och brahmaniska föreställningar som reinkarnation) borde bistå människosläktets utveckling och förbereda sig för att samarbeta med en av de uppstigna mästarna i det stora vita brödraskapet vars ankomst var nära förestående. Blavatsky trodde att medlemmarna av detta mystiska brödraskap i egenskap av världens dolda ledare styrde planetens öde. Hennes idéer bidrog till förväntningarna på en ny tidsålder bland utövare av spiritism och astrologi, för vilka den nya vattumannens tidsålder utlovade en period av brödraskap och upplysning.

Blavatskys efterträdare, Annie Besant, förutspådde en messias, eller världens frälsare, som hon trodde skulle komma och som var den indiske läraren Jiddu Krishnamurti. På 1940-talet föreslog Alice A. Bailey, grundare av Arcane School (en organisation som spred andliga läror), att en ny messias, mästaren Maitreya, skulle dyka upp under den sista fjärdedelen av 1900-talet. Bailey inrättade också programmet ”Trianglar” för att samla människor i grupper om tre för att dagligen meditera. Deltagarna i programmet trodde att de fick gudomlig energi som de delade med sin omgivning och på så sätt höjde den allmänna nivån av andlig medvetenhet.

Efter Baileys död skapade före detta medlemmar av Arcane School en mängd nya oberoende teosofiska grupper inom vilka förhoppningarna om en ny tidsålder blomstrade. Dessa grupper hävdade att de kunde överföra andlig energi till världen och påstods ha fått kanaliserade budskap från olika övernaturliga varelser, särskilt de uppstigna mästarna i Stora vita brödraskapet. Till exempel trodde Skottlands Findhorn Foundation att dess påstådda kontakt med olika naturandar gav upphov till spektakulära jordbruksresultat, trots den dåliga jorden och det dåliga klimatet i gruppens bosättning.

Skaffa dig en Britannica Premium-prenumeration och få tillgång till exklusivt innehåll. Prenumerera nu

När förväntningarna på en ny tidsålder ökade på 1960-talet dök en ny organisation, Universal Foundation, upp. Dess förmögne ledare, Anthony Brooke, reste mycket runt från och med mitten av 1960-talet och förutspådde att en apokalyptisk händelse skulle inträffa under julen 1967. Även om händelsen aldrig ägde rum, uppstod ett internationellt nätverk av New Age-grupper.

Medans esoteriken växte, drabbades dess främsta företrädare, teosofin, av betydande bakslag. På 1880-talet anklagades Blavatsky för att ha fejkat mirakulösa händelser i samband med hennes kontakt med de uppstigna mästarna. I början av 1900-talet drabbades Teosofiska sällskapet återigen, denna gång av en rad sexskandaler där dess ledare var inblandade, och Besant skämdes personligen av Krishnamurtis avhopp 1929. Trots detta var sällskapet en viktig katalysator för att främja allmänhetens acceptans av begreppet psykisk verklighet och genomförde ett program för att öka medvetenheten om andra religiösa traditioner bland sina medlemmar och den övervägande kristna allmänheten.

Lämna en kommentar